Sista dagen i Valpolicella och sista dagen innan hemfärd. Vi vaknade till ljudet av åskmuller och himlen var mörk så vi lämnade det ganska öppet hur vi skulle spendera dagen.
Vi satte oss i bilen och bestämmer oss snart för att på vinst eller förlust besöka en annan vingård, alldeles i närheten som hade lite vinprovningar och rundturer. När vi kom fram visade det sig först att man behövde boka i förväg man efter att ha pratat lite med föreståndardamen så ordnade hon så vi kunde få en liten miniprovning med henne. Hon kunde dessutom engelska vilket underlättade det hela! Efter provning av diverse viner (bl.a. Amarone) kom vi därifrån med ett rött och ett vitt!
De mörka molnen drog bort och när solen började titta fram kring lunch så drog vi till en sportclub nere i Mezzane, ett ställe med pool som vi fick fritt tillträde till.
Blev en dag med lite simning och mycket bokläsning. Badmössa var obligatoriskt!
När vi kom tillbaka till gården satt gårdsherren, som vi tror heter Sandro, tillsammans med sin dotter och en vinkännare från London och provade viner, och vi blev självklart inbjudna! Så efter att ha fått testa gårdens olika viner stod det klart.. Vi plockar med oss 4 stycken hem! (Utöver de 6 vi redan köpt så håller vi tummar och tår att vi får med oss alla utan övervikt)
Till kvällningen hade vi än en gång bokat bord på Tamasottis egna restaurang. Denna gång, med hjälp av Google translate, lyckade vi förmedla att vi ville ha en 4-rätters meny helt enligt kocken, husfru Luisas, egna preferenser. Så, eftersom ni antagligen gärna vill veta vad vi åt:
Förrätt:Serranoskinka, mozzarella och tomat
Primi platti: kaninravioli
Second platti:
L: Kalvlår
G: lammracks (de bästa han ätit)
Dessert:
L: crema de yoghurt med färska hallon
G: hemmagjord vaniljglass med vildkörsbär
Och till detta givetvis ett gårdens egna 2014 års valpolicella-vin! Som om inte det vore nog rullar ett kraftigare åskoväder in och det blixtrar mer på några timmar än vad det gör i Sverige under ett helt år. Vi bevittnar skådespelet under hela middagen.
I och med den här middagen så satte vi även punkt för den här resan. Med bagagen fyllda med vin och svettiga kläder reser vi härifrån. Magarna däremot är fyllda med fantastiskt god mat, hyn är lite brunare och det italienska vokabulärer en aningen bredare.
Vi vet att vi vill tillbaka till Valpolicella och vi vet nog vart vi ska bo. Vi ska lära oss lite mer italienska så vi kan åka tillbaka till Tamasotti och berätta för dem hur nöjda bi faktiskt är! Det ända vi kan säga nu är: Bene! Bra!
För egen del så trivdes jag allra bäst här på landsbygden, men inte långt ifrån kom vår mysiga takvåning i den lilla byn vid nordvästra Gardasjön.
Veronas innersta kärna var vacker, och några pärlor innanför murarna fanns visserligen, men i övrigt var det en stad som de flesta andra, jag fann den inte ovanligt tilldragande eller attraktiv och turismen var väldigt påtaglig.
Vi diskuterade huruvida vi skulle "missa" planet imorgon eller plötsligt båda bli sjuka men sen insåg vi att verkligheten kallar och det finns inga kryphål. Men veckan har varit fantastisk och ramlar lätt in på semester-topplistan, med råge!
Tack för att ni läst!